Stack ner på stan med felicia till slut. Det enda jag skulle köpa glömde jag att köpa. Känner mig rätt lyckad där. Vi drog på barista iallafall. Fikade. Pratade. När vi satt där inne på Barista kände jag hur mycket jag saknar mitt liv i sundsvall. Att sitta en vanlig vardagskväll med felicia på barista och bara vara. Gå runt på stan och drömma om alla fina outfits jag skulle kunna sätta ihop av dom plagg jag ser. Gå sena kvällspromenader med Bella längst ån med musik dunkandes i hörlurarna. Ta sista bussen till någon vän för att sedan måsta promendera i kylan hela vägen hem. Äta middag med min mamma och min syster. Göra mig fin för att gå en promenad. Känna mig vacker. Umgås. Vara. Leva. Skratta. Drömma mig långt ifrån sundsvall för att sedan ryckas tillbaka till verkligheten och inse att jag har det bra, precis där jag är. Jag måste bara uppskatta det lite mer. Sitta ner en kväll som denna vid middagsbordet med felicia på  andra sidan, musik dunkandes i hela lägenheten och en bunt med läxor framför oss. Skratta ännu mer. Jag saknar det. Men jag skulle aldrig ge upp det livet jag har för att få tillbaka mitt liv i sundsvall, men ändå, jag saknar det.

 

Iallafall sitter jag här nu med felicia och pluggar. Lyssnar på deppmusik och sjunger med. Cola på bordet och högar med plugg. Ska plugga klart 15 frågor till om Smittsamma Sjukdomar på häst för att sedan göra en header åt felicia så att hon börjar blogga igen.